Åh nu ska jag skriva ett inlägg om lite tankar och funderingar!
Jag måste bra börja med att berätta att jag känner mig så otroligt kluven och osäker på det mesta just nu :( Allt känns så jävla ledsamt. Det känns som jag har ett stort beslut som vilar på mina axlar och att det måste beslutas inom 2 veckor. Som många av er vet så bor ju Johannes i Alvesta och jag bor i Köping som ligger 40 mil ifrån, en resan som tar ca:5 timmars, en kostnas på 1000kr fram och tillbaka och tidsbrist. Vi har prata rätt så mycket om hur vi ska göra hära. Johannes har varken tid igentligen eller råd att åka hem varje helg, utan som det ser ut så går det 1 gång i månaden, MAX 2 gånger. Men det är ju somsagt 2000kr :( Och vi har inte dem pengarna då vi måste köpa en massa annat som är mer vettigt än att "kasta" bort dem på bensin. Jag har tänkt mycket på allt den här veckan, om hur vi ska göra. För att det här förhållandet ska fungera både mellan mig och Johannes, men även mellan Nova och Johannes så måste vi ju flytta ner hit.

Visst, vi har igentligen ingenting som binder oss att flytta ifrån Köping mer än mina och hans föräldrar och mormor. MEN vill jag det här? Klart jag vill att vårat förhållande ska fungera, absolut! Men kommer jag trivas? kommer det fungera? Hur kommer det bli till julen? Det är många frågor, men inga som jag kan få svar på. Det ända man kan göra är ju att flytta hit och se om det fungerar. MEN magkänslan säger något helt annat. Men jag vill ju även leva med Johannes och det kan vi inte göra om vi bor på olika håll :/ Men är allt värt det här? Avståndet mellan alla nära och kära. Vi kommer ju aldrig ses mera :( Det är ju knappt att vi kan åka hem till jul.. Vart ska man bo? Hotell? :S Åh just nu känner jag mig så jävla kluven och ledsen! Jag vill ju bara göra det bästa för att rädda våran familj, men till vilket pris igentligen? Det ända som jag gör är att räddar min egen, men förhållandet till dem andra kommer ju försvinna :( Jag har nästan ingen nu, och flyttar vi hit kommer jag inte ha någon! Jag kommer få sitta här i Alvesta för mig själv och inte ha någon och prata med eller träffa. Känns ju som ett liv att sträva efter. Nej gud, jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Beslutet ligger hos mig, och skulle Johannes få bestämma så skulle vi flytta ner hit redan nu. Känns som jag ska tänka mer, och sedan får vi se hur detta slutar. Men ja, det kan ju bara sluta på två sätt. ANTINGEN så flyttar vi ner hit, eller så bor vi kvar och har ett så kallade särboliv. Och sedan kommer vi träffas 1 gång i månaden. Ni fattar säkert inte ett skit hur jag tänker eller menar, knappt att jag vet det jag heller :( Allt känns bara så himla upp och ner just nu! Så ni behöver inte känna er dumma av att läsa detta inlägg!

Ända jag och Johannes kan göra just nu är att prata mer om detta, och sedan får vi se hur vi ska göra! Det är ju inte direkt och bara och packa ihop våra saker och flytta.. Allt ska ju passa för oss alla, och inte bara 1 person. Vilket kan vara rätt svårt och det är ju även rätt stort besut som man ska fatta och bestämma sig för. Usch! Detta är jätte svårt :(

Nej ni kära läsare, nu ska jag ta mig lite frukost och gosa med Nova framför något barnprogram på webb-tv :)
P.s Ni får ursäkta om det finns stavfel, men det får ni ta!



Puss och Kram //